Vardagsrumskuddar och en tjuvkik

På väg genom vårt nya boende kan jag visa en sneak peak av vardagsrummet (kommer gå in mer på detta så fort det känns färdigt). En råspontsvägg är själva huvudblickfånget och det andra som kan visas är färgskalan: grått, vitt och svart som väntar på att hitta sin lite starkare komplementfärg.

Kuddfodralen sydde jag på två olika sätt. De mindre, grå, handsyddes ihop för att jag inte hade tillräckligt med tyg och de randiga blev avtagbara med "omlottprincipen" (detta är för övrigt ett påslakanset som jag fyndat efter mycket letande efter ett svart-vitrandigt tyd till köksgardiner). Det är första gången som jag lyckats med detta, och såhär i efterhand kan jag inte fatta hur jag kunnat misslyckas, två simpla raksömmar och så var det klart. Själva vikningen blev jag guidad genom av denna kvinna.

Väldigt Ernst K. Väldigt vuxet.

Småfolksbyxor

Jag har för första gången gett mig på att sy till en liten krabat, nämligen i stl 52 (och eftersom jag fortfarande inte kan sy efter mönster så är det på ett ungefär vi snackar).

Tre par byxor, två pösiga och ett par tighta blev det när syandan äntligen föll på igen efter all flytt. Det kanske mest praktiska när ett sådant sug kommer är ju att allt material finns hemma när man bara vill sätta igång, och i detta fall krävs det endast massa stuvar. I detta fall känns det turkos/bruna säkert igen från Systerns byxor, det gröna är Mannens gamla tröja och det röda-vitrandiga min. SÅ miljöriktigt.

Hallen

Då har turen kommit till hallen. Här har vi gjort allt utom golvet, det vill säga "bytt tak" (pillat ner det gamla betongtaket som hade spruckit, spacklat och målat i omgångar), tapetserat samt skrapat och målat garderoberna som tidigare var tapetserade.

Nog för att pronomen "vi" stämmer till viss del är det mannen på bilden som har gjort det mesta och som har agerat arbetsledare rakt igenom alltihop, nämligen Svärfar. Han har lagt otaliga timmar i lägenheten även innan vi ens flyttade till stan, helt otroligt!

Jag fullkomligt älskar tapeten som hittades av en sådan där skön slump och lika slumpmässigt hamnade före detta vardagsrumsryan i hallen med utmärkt resultat: lyxigt och välkomnande!

Mysbyxor

Som fortsättning på inlägget nedan: ytterligare ett par mysbyxor. De här var Svägerskans julklapp, och även det blindskottet i storleksväg gick hem. Jag har sett dem på flera gånger så nu önskar jag livebilder från både henne och Syster för att kunna visa hur de är på.

I söndags bjöds det på brunch hos Bror och Svägerska där tre fjärdedelar kom iklädda byxor med IdéBancken-märket, lite småroligt och framför allt en hint till mig från Bror att han också vill ha ett par!

Velourmysbyxor

Det har åter igen blivit dags för att väcks bloggen till liv. På grund av en omtumlande flytt, som i sinom tid kommer att utgöra en stor del här på IdéBancken, samt tillverkandet av tills nu hemliga julklappar har uppdateringarna uteblivit.

Här visas till att börja med ett par velourmysisar i ett helt underbart turkos/brunprickigt tyg som gick till syrran i julklapp. Han hade avundats mina byxor (som kan hittas i tidigare inlägg) så på ren chans sydde jag för första gången till någon annan. Tack vare en förlåtande passform gick det alldeles utmärkt, och hon blev nöjd!

Proceduren är vid det här laget känd: klippa ut, sy ihop fram- respektive bakstycke, sedan grenen, sidorna och sist sy på muddar i midja och på benen. En noggrannare beskrivning finns i vänsterspalten under "sytt på maskin".

Sveagatan från början till... nästan slut!

Nu till den stora anledningen till att det varit torka på bloggfronten ett tag: lägenhetsköp med tillhörande renovering.

En trea från tjugotalet, som stått stilla renoveringsmässigt sedan sextioett, har fått sig ett rejält ansiktslyft. Golv, väggar, tak, allt har gjorts fint och helt efter vårt tycke och smak. Tänkte visa förändringarna fram till hur det ser ut idag, även om det är en bra bit kvar inredningsmässigt.

Jag tänkte börja lite lätt med att visa lightfixet i badrummet. Och just "lite" är rätt ord på dessa pyttefå kvadratmetrar. Tack och lov var det kaklat från start, men mögelfläckar i taket och aprikosa plattor var ingenting för oss. Istället fick jag äntligen testa en riktig Äntligen Hemma-klassiker: självhäftande plast på kakel!

Jag gjorde detta enligt konstens alla regler, med såpavatten i blomsprutan, och det var förvånansvärt lätt att få det bra (mycket mer vatten än vad man först tror dock, det torkar med lätthet ändå). Alltså: rengör, spruta vatten i ett jämnt laget, klistra, ändra till man är nöjd och låt sedan torka.

Dessa kostade 5kr/st och vi behövde 30 plattor, så snacka om en prisvärd och enkel förändring. I övrigt behövdes "bara" en grundlig städning, lite badrumsdetaljer och så var vi nöjda sånär som på golvet, men det får bli en senare historia!

USB-ficka

Allt för ofta får jag den ilande känslan i magen av "var är mitt USB-minne?!", och de fem sekunder som det vara innan jag känner det i fickan igen börjar bli lite tröttsamma! Därför sydde jag snabbt ihop en liten ficka som jag kan ha på nyckelknippan, som jag (peppar-peppar) försöker hålla råkoll på!

En avklippt och tillböjd säkerhetsnål fick bli fästet och med en karbinhake är det lätt att ta av den för att sätta i datorn. Och eftersom eleverna påpekar att allt jag har i skolmaterialväg är prickigt, kunde jag ju inte bryta mönstret!

Fluga och näsduk

På lördag gifter sig min Vän, och på inbjudan står det att klädseln ska vara 50-talsinspirerad. Jag tycker sådant där är riktigt kul så länge man känner sig uppklädd snarare än utklädd, men det kan vara ack så svårt att hitta dit!

Jag har lånat en klänning från en kompis, och för att Mannen ska matcha både dresscoden och mig har vi länge varit på jakt efter en röd fluga, utan framgång. Därför kände jag mig tvungen att göra ett försök på egen hand, med just bara en vecka kvar.

Det visade sig vara riktigt enkelt, och med lite googling fann jag att standardmåttet är 6,5*11 cm på en fluga i "classicmodell" så det blev även storleken på min. Jag glömde ta kort på processen, men det är helt enkelt en rektangel med det önskade måttet, vändsydd och med stickning, en "överliggare" som är handsydd på plats på baksidan. Själva halsbandet fästs med en tryckknapp.

Kalasfin!

Edit: Nu också med livebild från bröllopet, en helt underbar höstdag!

Sminkväska

Idag har det varit en helt underbar lördag med många timmar vid symaskinen. En för mycket dock. För det krävs inget större geni för att upptäcka att det händer något mystiskt på bilderna ovan; några kantbandade tyllfickor i vitt är som bortblåsta på de sista resultatbilderna...

Det hela började som ett experiment, att testa det här med dragkedja för första gången i en sminkväska . Allt gick riktigt bra, och jag sydde dit just fickor i tyll för att man lätt skulle kunna se vad som var i varje fack. När jag var nöjd och klar skulle jag dock testa alstret, och då visade det sig att tyll inte är det minsta slitstarkt, utan föll som offer för en ögonfransböjare på mindre än två sekunder! Det blev till att börja om med den biten och jag använde en gammal sparad necessärdel (släng aldrig något!) istället.

En sminkväska blev det ändå tillslut, endast gjord av material som jag skrapade ihop hemma (dragkedjan, ett loppisfynd från i somras för 5kr, tyg från Åhléns, vaxduk från Ohlssons). Vaxduken på borstsidan är till för att man lätt ska kunna torka av den ytan, och "skynket" över för att sminkrester inte ska hamna överallt.

På det hela taget är jag nöjd för att det är första gången, men just nu vill jag inte titta på väskan, vi har setts nog idag!

Vantar och pannband

För att varava ner och hitta helgläge sydde jag de första presenterna till mannen: ett par vantar och ett pannband!

Mönstret till vantarna fick jag kopiera från syslöjden på skolan, ett busenkelt sådant som bara behövde förlängas en aning för att passa mannens tummar. Tyget är tricot, i både i vanten och mudden men jag tror nog på att använda typ ett jerseytyg nästa gång.

Pannbandet var om möjligt ännu enklare att göra, bara en tub som vändes och syddes ihop med en dubbel söm som faktiskt blev som en snygg detalj. Passade även på att sy ett till mig själv, perfekt för kalla höstpromenader!

Nu är jag sannerligen inne i ett skönt ledighetstöcken, redo för soffan! Trevlig helg!

Ny tygupptäckt

Länge har jag trott att Ohlssons tyger var den enda centrala tygaffären där jag bor, så länge som till igår faktiskt. Av en slump sprang jag på en hemmagjord skylt med texten "tyg", i industriområdet ett stenkast hemifrån (lät väldigt oromantiskt, så nära är det tack och lov inte!) och inne i en gränd dolde sig en enorm lokal av tyger med priser likt en outlet:

Tricot 69kr/m, men då pratar vi 1.10 i bredd, inte 40 som på Ohlssons. Tillbehör i massor, med exempelvis tjockt rep 10kr/m, 3 trådrullar för 10kr och så vidare. Snacka att jag bev glad, samtidigt som det känns bittert att den tråkiga personalen på O:s fått sig alltför många stunder med mig!

På bilden syn lite av det som blev inhandlat.

Sjömanstunika

Äntligen har jag hittat tillbaka till lusten att pyssla. En lust som i och för sig kommer av sig självt så fort jag känner att det finns tid över. Det ska även sägas att det finns ett väldigt mörkertal bland pysselalstren jag skapar, allt blir inte alltid som man har tänkt sig och allt blir sannerligen inte bloggmaterial!

Nu blidde det dock någonting: en slags modern sjömanskostymstunika! Tyget är ett slags marint, kritstrecksrandigt kostymtyg (29kr/m från Ohlssons, 2m gick åt) och var ett spontanköp från i lördags. Plagget kan nog sägas vara det mest avancerade jag har vågat mig på hittills, och nu är jag ruskigt sugen på att få lära mig att sy från mönster. Jag skulle vilja veta innan vad jag ska förväntas sy, inte bara göra lite och se vad det blir. På så sätt vågar jag inte köpa dyrare tyger om det inte skulle bli någonting alls...

Knytlösningen i fram kan varieras beroende på hur "söt" man vill att den ska vara med rosett och så (bild 3), eller mer figurnära med knuten i ryggen (bild 5) Jag önskar att jag kunde ge en beskrivning på hur jag gick tillväga, men mitt "mönster" att döma (bild 1) är det omöjligt! Kan även tillägga att det aldrig har känts så skön att sy på IdeBancken-märket, för maken till tålamodskrävande projekt!

Emsters Alster

Jag bloggar, alltså finns jag!

En annan, desto hetare bloggerska tillika min svägerska, är betydligt mer aktiv och har imponerat på mig ytterligare en gång genom att hon har tagit steget mot eget företag med webbutik!

Missa absolut inte att kika in i butiken:
http://hektor.org/emstersalsterbutik/ eller på bloggen:
http://hektor.org/emstersalster/

Gåbortpresent

Ikväll vankas det kräftskiva och som gåbortpresent har jag pysslat ihop en liten korg med diverse matlagningsprylar så som olivoljor, balsamvinäger, oliver, basilika och en lök (!) den sista var väl inte så mycket en seriös present som estetiskt tilltalande! Lite "man tager vad man haver"-principen. Cellofan och en egengjord tag (panduropapper, öljett och stickersbokstäver) fixade ihop det till en enhet, mycket tack vare loppiskorgen som ju kostade en tia.

Gåbortkorgar är underskattade tycker jag, mer användbara än blommor och beroende på vad man stoppar i blir det väldigt personligt. Jag tror det dåliga ryktet kommer från att det är en opersonlig "quickfix" att köpa butikernas redan färdiga cellofanihopplock att ge bort, men en egen korg bevisar absolut motsatsen!

Loppisfynd

Det blir sannerligen inte alltid som man har tänkt sig på pysselfronten. Igår var ett sådant tillfälle och det jag försökte skapa hamnade slutligen rakt i papperskorgen utan hopp om framtiden. Usch så tråkigt.

Idag tog jag dock nya pysseltag genom att gå på loppis och jobba på kreativiteten! "Sveriges största loppis" dessutom, på IKEAs parkering. Nu var det inte just den loppmarknaden som var landets största men runt om i Sverige, på alla IKEAs parkeringar fanns idag detta fenomen och blev på så sätt störst.

Och nog fyndade jag alltid! Panduroark 10kr/3 st, tyger 5-10kr/biten och därtill en korg som ska få bli basen i kvällens gåbortpresent, 10kr. Vad det ska bli av detta återstår att se, men det knallgula manchestertyget skulle bli urcoola barnbyxor!