Fåret Shaun- mjukisdjur

En liten uppföljning: Den gick hem!

En högst intern skiss som nog inte kan förstås av någon mer än mig!

Mönster till alla delar utom benen, det behövdes aldrig.

Min skalpellpassare- ett kanonverktyg till papper och tyg när man som jag inte kan klippa utan hack.

Alla delar utklippta

Inspiration inom räckhåll. Tittade runt bland Tages mjukisdjur för att få konstruktionshjälp.

Ordentliga fästen inför ögonsömnad.

Alla delas syddes ihop nerifrån och upp, en ganska makaber syn.

Underdimensionerade svansen jämfört med originalet, det blev bättre så.

Färdig! Ca. 60cm lång

Med  hårt fastsydda detaljer, redo för lek!

 Tages absoluta favorit bland barnprogram är Fåret Shaun, som tårtan i ett tidigare inlägg avslöjade. Avsnitten är fortfarande lite långa för honom med det finns en musikvideo (Life's a treat) på YouTube som vi spelar när livet ska bli lite extra bra. Då dansar Tage innan första tonen har tagits och det gäller numera även när han ser får, bilder på just Shaun eller om man frågar vad fåret säger.

Jag googlade lite på mjukisdjur för att se om det går att köpa Fåret Shaun någonstans och även om det nu gör det så fick jag inspiration till att försöka göra ett själv. Efter en snabb skiss, inköpt teddytyg (knappt 30kr totalt för den biten jag behövde) och en genomsökning i förrådet (hade vadd, en gammal svart tröja, stuv från pickningfiltsbaksidan till pupiller och näsborrar och stuv från tvättkorgen till ögonvitor) satte jag igång med att göra mönster och klippa ut delarna.

Först sydde jag ihop armar, ben och öron och stoppade dem innan jag sydde fast lemmarna samtidigt som jag sydde ihop kroppen. Sedan sydde jag fast applikationerna på ansiktet och gjorde klart huvudet med öron och allt, fortfarande öppet på toppen så att jag kunde fästa det i kroppen. Till sist fick jag sy fast det signifikanta håret för hand vilket gick bra eftersom teddytyget är så förlåtande för alla stygn som inte ska synas!

Det här var riktigt roligt och stundtals svårt om man vill få till det som på originalet. Jag gillar att behöva tänka ut lösningar efter hand och se någonting växa fram allt eftersom man håller på. Imorgon ska jag visa den för Tage och då vet jag om jag egentligen har lyckats, dansar han igenkännande eller inte...?