Pappas barnstol

När pappa var liten satt han i en barnstol som senare även skulle komma att bli min och mina syskons matstol. Denna klenod kom av någon anledning till vår lägenhet och jag kunde inte hålla fingrarna borta från den, i hopp om att också en tredje generation skulle få bli mätta just i pappas stol.

Efter något som till en början kändes som ett evigihetsprojekt i slipväg, med damm över högt och lågt, kunde jag börja måla den i en högblank, vit färg. Efter det sydde jag en specialkudde som är allt annat än praktisk, men snygg, och det är alltid något! Än så länge har bara gäster av det mindre slaget provsuttit stolen, men kanske kan den komma till användning längre fram, vem vet?